I ett samtal igår om hårt arbete och fenomenet utbrändhet, blev en äldre man föremål för granskning då han i tidigare år drev eget företag samtidigt som de tre barnen var i småbarnsåldern, och han samtidigt byggde familjens nya hus.
Till Informationsmängden och det ökade antalet relationer påminde makan också att han ju inte behövde ta hand om barnen på samma sätt som nu, då hon tog hand om den delen.
Antingen kan tänkas att det kanske faktiskt finns en poäng med att kvinnan är hemma med barnen, eller åtminstone att ingen av föräldrarna jobbar 100%.
Helt klart värt att fundera över... var det i vissa avseenden bättre förr?
