Läste en blogg av en amerikansk pastorsfamilj som nyligen gått vidare från den församling de grundat, och i väntan på klarhet från ovan gällande nästa steg är de just nu i Indien bland de utsatta.
Så drabbas jag av en sån där liten känsla...
Tänk att få leva ett liv där jag är fri från "Jag" och "mitt". Jag tror att Gud i nuläget vill ha mig kvar i Sverige, och att leva helt för Gud, i den situation jag befinner mig i. Och ändå, hur svårt är det inte att leva HELT för Gud i ett land och sammanhang där man är uppfostrad att inte överdriva något... och mer än det, där jag är bunden i allt mitt egna.
Jesus talar om att vi inte kan tjäna både Gud och mammon, attt vi behöver vara fria... fria från det som binder oss, om det så är vår tid, vår familj eller våra pengar...
Jag känner mig någorlunda fri från just pengar, och nog från en del andra saker också, men relationer är jag inte helt fri från, jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker. Känner en omedveten rädsla (som börjar bli allt mer medveten) att såra andra eller svika dem.
Jesu ord om att följa honom innebär att hata sin familj, sitt eget liv och ta på sig hans kors och följa honom gör sig påminda... Att inte kompromissa med Guds kärlek till alla människor på grund av min kärlek till några få.
